Millis

Det känns konstigt med hur livet är just nu.

I världen finns pågår en pandemi och så är jag permitterad på deltid och jobbar hemifrån sedan i Mars.

Människor dör och människor har suttit i karantän och en del sitter fortfarande. 

Men ute kvittar fåglarna som om ingenting och gräset växer så det knakar och insekterna letar bo för sommaren.

 

Själv sitter jag och tänker på vad jag ska göra med mitt liv när pandemin är över och hur jag vill leva, för jag tror att det kommer förändringar med den.

Mitt liv förändrades i slutat av november 2019, för då blev min man sjuk och det började med att det likande symtomen för cancer och första diagnosen vårt liv rasade samman totalt, så det blev provtagningar och en operation innan jul. Julen och nyår blev den mörkaste helgerna i mitt liv, jag  har alltid tyckt om julen.

 

I början av januari blev de omvärdering av diagnosen, en kroniskt lungsjukdom Sarkiodos-bättre än Cancer. Men det blev en del omgångar till på sjukhuset, innan det blev en hemmavaro.

 

Sedan kom Corona och alla hyllade de i sjukvården, men nu vill jag säga en sak. De var hjältar även innan, de jobbar och sliter varje dag Pandemi eller inte. De ska hyllas för att de orkar ta hand om alla sjuka. De borde även ha en bra lön som sliter med de som är sjuk och deras anhöriga.

 

Så i april började min man jobba igen, dock med sviter av sjukdomen. Så med de restriktionerna som blev med Pandemin passar oss, för socialdistansiering är bra för honom, som inte orkar med speciellt mycket.

 

Det är mina tankar idag.
Tack för att du tittar in.